Och så verkligheten…

Okej, det gick inte så smidigt som jag ville. Men det är ändå som att det skiftar lite åt rätt håll. Jag gör mer av det jag vill och planerar. Det är motigt fortfarande, men känslan av att det är hopplöst och inte spejar någon roll finns inte där som innan. Jag har sökt flera jobb. Skitjobbigt, men jag har gjort det innan deadline. Jag fixade en present till L och gick länge i dagsljus. Jag har känslan av att vara ovanpå allt igen, istället för att det är ovanpå mig. Sen är det fortfarande så frestande att göra som vanligt och sova/netflixa bort tiden, men det har i alla fall kommit en liten spricka i den känslan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s