Våren är full av så mycket spirande och pepp. Internet är fullt av blommor i motljus. Och det är ju vackert och fantastiskt och jag är helt för. Men jag är också ganska grå och ledsen och opeppig och väldigt ospirande. Jag är ganska ensam, särskilt i jämförelse med folk som går hand i hand i solen. Jag tror att alla jag ser är på dejt. Jag tror att alla är lyckliga och nykära. Jag tror att alla dricker drinkar och rosévin på uteserveringar med sina nära vänner. Och jag hatar den här bittra tankespiralen. Den låter mig inte känna och vara glad över allt bra, den fokuserar bara på det dåliga och den jämför, men utan fakta. Igår var jag på bal med min fina och duktiga kör. Vi gjorde två jättebra sjungningar, åt god och trevlig middag, och jag dansade lindy med E. Det var jättefint. Men det var inte soligt motljus, för det regnade. Och det regnar idag. Och det är lite skönt, för då får jag sitta inne och sticka och titta på serier och det är precis vad jag vill göra idag.
körerna
Jagad av NKF
Så himla stressig dag! Sov dåligt i natt, jag kunde inte somna. Jag var för uppjagad. Somnade tillslut och drömde konstig seriemördardröm. Men inte seriemördare som i återfallsmördare, mer som i seriekrock. Det var liksom en lång kedja av obehagliga mord. Men det var egentligen ingen mardröm, jag var inte rädd. Det var mest underligt. Och jag minns den fascinerade känslan mot slutet, att det liksom gick ihop, alla trådar plockades upp och fästes.
Jag började redan klockan åtta, så jag åkte hemifrån kvart över sju. Morgonmöte. Sen hittade jag på en skattjakt till påsklovet, åt lunch och pratade med Linda. Hon berättade vad som hände med As som F. Fruktansvärd historia, helt ofattbart tragisk. Sen ut i museet och renskriva skattjakten. Klippa bort rasistiska källor från informationstexten på smidestorshammarna. Tillbaka till Röda huset och försöka komma tillrätta med tidsrapporteringen. Försöka få rätsida på NKFsaker. Fort iväg till stan, stressköpa en mellanmålsbar och två koftor innan KörKmötet. Hetsa till bussen, affären, hem. Laga mat, äta, och sedan äntligen börja med dunkschemat till gasken. Två timmar senare fick jag det korrläst och okejat och nu är det ivägskickat till V-Dala. Tre dagar för sent, på grund av att M inte gjort det hon ska och inte har koll på när deadlinen var, gissar jag.
Men nu är det ur händerna på mig och jag kan slappna av lite mer. Ska försöka göra lite listor och på koll på vad det är som är kvar att göras, för jag är fortfarande väldigt uppjagad. Men det kommer jag väl vara tills hela NKF är över, antar jag.
Just nu känns stresshanteringsgruppen som en väldigt bra idé.
tankeskrammel 