För skolutflyktskänslan. Skor, men inte jacka, inomhus. Stora rum, belysning, montrar och skåp, det är lite magiskt. I alla fall om mystiken kring föremålen hittar ut i form av berättelser. Upplandsmuseets ringutställning är ju skräckexemplet. Så vacker guldring, med infattade karneoler och nästan modern känsla i formgivningen. ”Ring, 500-tal, troligen romerskt ursprung.” och så socknen den hittades i. Så jävla torrt! Inget om vems den kan ha varit, vilka vägar den kan ha tagit för att komma hit, vem som kan ha gjort den, vad den kan ha betytt för sin ägare. Det är ju det som är det spännande. Jag önskar att jag hade gått en visning av ringutställningen, det kanske kunde ha hjälpt.
Jag tycker om museum för att det finns lite magi där. Små bitar av en i stort sett hemlig och dold historia blir mer begripliga och det är som små fönster in i det förflutna som öppnas. Vi kanske inte riktigt förstår det vi ser genom dem, men bara upplevelsen av dem är ändå så spännande. De som kommer till museum är ofta ute efter något speciellt. Det kan vara en önskan om en utflykt och en trevlig dag eller ett speciellt intresse som får dem att komma till museet, och de där förväntningarna gör att de är mer mottagliga än folk ofta är annars. De vill prata och lyssna. De vill gå en stund i butiken och titta. Och jag tycker så mycket om den känslan, när det får ta lite tid och det finns rum för det oplanerade.
tankeskrammel 