Efter tre och en halv timmes sömn cyklade jag i blåst och snöblandat regn till Psykiatrins Hus. Träffade min läkare, den enda människan i världen vars finlandssvenska inte är mjuk och mysig utan hård och stickig. Ifrågasättanden och kommentarer som nästan, men inte riktigt, är ungefär ”Ryck upp dig”.
På hemvägen hämtade jag upp traderaköp från den lilla videobutiken med de kassa öppettiderna. En västgötsk bindmössa var bra plåster på de själsliga såren. Och dessutom objektiv till kameran. Jag fotade krukväxter och hade roligt, men jag begriper ju absolut ingenting av vad jag gör. Men jag ska lära mig!
Och jag har hållit mig vaken hela dagen och nu är jag normaltrött i normaltid. Halv elva och det är dags att borsta tänderna och gå till sängs. Fem timmar tidigare än jag somnat hittills den här veckan. Känns ändå lite hoppfullt?
tankeskrammel 